18-årsdagen närmar sig. En del har frågat om den. Såhär kan det låta.

"Åhhhh, ska du ut på krogen på kvällen elle?"
"Jävla, ska du festa då elle?"
"Fan, då måste du ut med oss!"

Jag förstår inte grejen. Ska jag fira min 18-årsdag genom att supa ner mig? Ligga dyngrak på något tjaskigt dansgolv? Vakna dagen efter och tänka "jävla du, vad jag ångrar mig".

Det är liksom inte 50 jag ska fylla. Då förstår jag att man drar ut på krogen och super sig snyggare, yngre, slätare och attraktivare.
Men 18 år? Fan. Är det inte då man ska stanna hemma, kyssa sina ännu vackra starka triceps och beundra sitt lena och fina ansikte?

18 liksom. Fortfarande pluttlitet. Visst, jag kommer in på krogen, men then what? Vad ska jag göra där? Lika lost som en alkis på rehab.

Alla vill ju göra en god gärning. Jo, men så är det ju. Växla en tjugolapp med en främling? Inga problem. Självklart. Hjälpa tanten över gatan? Nemas problemas. Hjälpa killen vars IKEAkasse går sönder och delar av en hylla rullar ut på perrongen? Jag kommer fram. Utan tvekan. Mammor som vill ha hjälp att lyfta ner en barnvagn (med barn i!) från bussen? Det går inte. Snälla, sluta fråga mig. Jag får panik. Hur kan ni överlåta så mycket ansvar för en bebis till en stackars liten tjej på 50 kilo? Herregud, jag kommer tappa bebisen.

Sluta fråga mig!

pappapersson.files.wordpress

Nu ska alla tomtar fram i butiken! För tidigt? Inte en dag.

UNDERBAR SPINNING! Jag ville aldrig lämna cykeln..Jag som trodde att det skulle bli tuffare än tuffast, men det var lätt som en plätt.

Okeeej, nu kanske jag överdrev liiite grann, men det var definitivt inte så jobbigt som jag befarade! Verkligen underbart när träningen flyter på..

Direkt efter: banan.

Nu: Återhämtningsmål i form av middag. MUMS!


Lasagne med kall sallad och morötter + mjölk och äpple!

Dagens workout-utmaning:

 
www.merittclubs.com                        www.friskispressen.se

Idag ska jag utmana min kropp och mitt sinne till max. 60 min RPM följt av 30 min core. Det är två mycket intensiva träningsformer. Hur fan ska jag orka detta?

Men jag har en himla massa energi. Det är så märkbart hur kroppen orkar och tar i mer för varje gång man tränar. Resultaten är slående! Ni såg väl bilderna i förrainlägget?
Det var nästan så jag undrade om det var min egen kropp, ha ha.

Hänger ni med idag?

Inatt drömde jag att jag hånglade med min körskolelärare.

Det satte liksom ribban för hur dagen kommer se ut i övrigt.

Vad drömde du?

Här är LÄNKEN till denna dröm.

Svarta bönor:
Svarta bönor är rika på protein, kostfiber och mineraler. Studier visar att svarta bönor motverkar tillväxten av bland annat tarm- och levercancerceller.  

Jag måste besöka Kalmars Antikvariat snart! Vill så gärna ha lite nya böcker.










Hans Gunnarsson - En jävla vinter
Förutom att namnet passar perfekt till kommande vinterhelvete, så sägs boken vara en fullträff. Boken handlar Om Gunnars tragiska tillvaro, tills han träffar vackra, underbara Elisabeth. Kanske är inte allt så omöjligt som det verkar.


Kajsa Ingemarsson - På det fjärde ska det ske
Om att följa livets mapp med utbildning, familj och allt vad det heter. Men tänk om man inte känner att det är det man vill? Vad gör man då?


Anna Jansson - inte ens det förflutna
En gammal hederlig deckare, alltid trevligt!

Några tips? Kom igen, tipsa om några böcker så jag vet vad jag ska köpa...

Imorgon eftermiddag ska jag testa ett pass som jag aldrig gjort innan, nämligen cykel+core. Det är ett pass på 60 min, där första halvtimmen innehåller svettig spinning och sedan 30 min core (magträning). Jag förväntar mig ett rejält träningspass med massor av värk om några dagar. Då tänkte jag att jag skulle lämna den här ledsna minen (se bild) och bli lite gladare. För glad av träning, det blir man!


En ledsen söndag/måndag/tisdag

Tänkte ta en tripp till Intersport innan träningen och kolla in lite kläder. Uppdaterar senare!

Imorgon är det styrketräning igen! Min kropp, mitt huvud, hela jag bara längtar!
Men först: tacosmiddag med familjen. Läs mitt inlägg om mejladress och lägg på minnet. Hörs snart!

Värmande och stärkande

Såhär framåt eftermiddagen känns det i varje del av kroppen. Min hjärna skriker efter energi. Kaffesug! Dock vet jag att det dröjer ytterliggare två timmar (minst) tills jag får avnjuta en kopp. Suck!

Efter mitt träningspass igår kväll gick jag igenom stans uteliv och stötte på en och annan full student. Det var kyligt ute. En bitande kyla som får huden runt kinderna att sticka. Jag satte mig ner bredvid en kraftig kvinna i 35-årsåldern på busshållsplatsen, huttrandes och frysandes. Min känsla av iakttagenhet blev bekräftad när jag la märke till att den kraftiga kvinnan tittade på mig med stora ögon. I sådana situationer blir min spontana tanke "vad är ditt problem?" Jag låtsades inte lägga märke till hennes egendomlighet.
- Det är ju både nollning och inspark för högskolan och gymnasiet idag. Det är därför det är så mycket liv, säger kvinnan plötsligt och tittar på mig med de stora ögonen.
Smått förvånad över hennes försök till kontakt ler jag och säger ett trevligt,
- Ja, just det.
Kvinnan blir tyst i några sekunder och tittar sedan tillbaka på mig, denna gång, om möjligt, med ännu större ögon.
- Men jag har kommit till ett stadium där jag inte behöver vara ute och festa längre. Jag har ju gjort detta innan när jag gick sjuksköterskeutbildningen i Jönköping.
- Jahaja, okej, säger jag och känner mig litet obekväm med situationen.
Kvinnan blir tyst igen. Jag tittar bort åt andra sidan och pillar lite med mobilens smsfunktion.
- Det är ju så himla dyrt med böcker och sånt för studenter. När jag jobbade fick jag 14 i månaden men nu får jag bara 7 när jag ska plugga.
Den här gången vet jag inte vad jag ska svara. Hennes stora ögon, höga röst och lustiga historier får mig att undra "vad ska människorna runt omkring tro? Att vi känner varandra? Pinsamt."

Men det är ju inte pinsamt, egentligen. Den kraftiga kvinnan var utan tvekan inte helt normalt funtad, men jag finner hela situationen mycket jobbig.
När vi sedan kliver på bussen söker hon min ögonkontakt, desperat, hon vill så gärna sitta bredvid mig. Men jag vill inte. Hon är pinsam. Jag skäms, dels för hennes del och dels för att jag skäms över en sådan bagatell. En kvinna som bara vill prata en liten stund. Men jag vill inte. Jag sticker hakan i luften och passerar henne i bussgången. Ignorerar henne. Jag kan känna hennes förvånade, besvikna och sorgna blick bränna sig fast i min nacke. Och jag skäms som en hund. Jag skäms för att jag skäms. Jag skäms för att jag precis avvisat en kvinna vars vilja att utbyta några ord med mig, att konversera med någon annan, för att hon antagligen inte har någon annan.

För ett par timmar sedan körde jag ett Body Balance-pass. I vanliga fall är det en skön mix av yoga, pilates och thai chi, men idag instruerade typ världens sämsta instruktör. Hon var kall, tråkig, alldeles för svår och långt ifrån uppmuntrande. Vad mycket det kan förstöra! Det lär dröja tills jag kör ett sådant pass igen. Jag ska nog hålla mig till styrketräningen och yogan.

Har ni upplevt något liknande?


Såhär kan ett body balance-pass se ut:

Dagens (bästa) tips:

Vid täppt näsa på natten. Lägg en telefonkatalog+2 andra böcker under de första två sängbenen. Det underlättar för luftvägarna. Alltså blir det lättare att andas genom näsan.