Beställde cappucino och satte mig för att läsa "Simone" av Magnus Utvik. Bara ett tiotal sidor kvar nu. Ganska skönt det där, att sitta själv vid vattnet och bara dricka (kaffe alltså hehe) och läsa. En del människor tittar lite lustigt på en, typ "eh, är hon ensam eller?" Sådana människor har jag bara lust att gå fram till och ryta: "Ja, jag kanske är ensam, men inte fan blir det bättre för att du glor på mig, idiot."

Jag kanske är paranoid, jag vet inte. Jag shoppade i alla fall. En jättesnäll expedit hjälpte mig faktiskt idag. Provade ett par jeans som var för stora.
Jag: Ursäkta, finns de här jeansen i strl 34?
Expedit: Jag ska kolla, vänta.
Och så fanns de det! Åh vad glad jag blev. Så log hon sådär snällt, som en bra expedit ska göra. Jag ville gå ner på ett knä och bara...fria till henne.



Jag VET att jag ser aningen anorektisk på den här bilden. Men jag är inte det. Promise. Gillar ni jeansen? De är tajta som fan. Men de töjer ut sig efter några dagars användning.






Sedan tänkte jag köpa den här vita tröjan från Esprit. Meeeen, jag velade och kunde inte bestämma mig. Min förra Esprit-tröja höll ingen hög kvalité som jag trodde att märkeskläder skulle göra. Så jag struntade i det.



Sen var jag sugen på den här Esprit-tröjan, meeeeen det blev inget. Färgen kommer (vet jag av erfarenhet) blekna.

Sedan åkte jag med en kvinnlig busschaufför hem från stan. Fan, jag lovar, kvinnliga busschaufförer kör som om de ska föda vilken sekund som helst. Gasa, gasa, gaaaasa, BROMSA, gaaaaaasaaaa. BROMSAAAAA. Hela bussen vinglade hem. Just det, den åkte inte, den snarare ryckte fram. Det var som hon lekte "ole dole doff" med pedalerna. Det var som om hon tänkte "Nehe, vad tråkigt det var att trycka på gasen hela tiden. Jag tror jag vilar foten på den andra pedalen ett tag." Jag tänkte att om jag någongång kommer tappa alla mina tänder så är det för att jag slår i munnen i sätet framför mig.
Vilken kvinna alltså. Jag undrar hur det är att ligga med henne.