Stanna bussen för helvete

Jaha, då har man startat en blogg. Precis som alla andra.

Spännande det här med bloggar. Varför bloggar man, egentligen? För att man så gärna vill sprida budskapet om vilket fint liv man lever? Nej, såklart inte. För att tjäna stålar såklart.  Det är därför jag gör det här. För att tjäna cash. Varför annars? Vad trodde ni? Att jag skriver och plåtar för att jag bara MÅSTE visa vilken stor latte jag drack på stan idag? Nejnej, mina vänner. Här ska vi håva in stora summor. Men inte ensam, utan tillsammans. Det här ska vi reda ut together. Jag VÄGRAR sitta här och skriva om min skoldag och hur tråkiga lektioner jag hade. Vem vill läsa det, liksom?

Istället ska det produceras viktiga grejer. Det ska skrivas om vardagliga problem som berör oss alla. Krig i världen? Nejnej, snarare hur mycker dumma människor det lever i den här världen, hur svårt det är att veta hur killar tänker (men jag är expert på området så om du behöver råd; säg till), hur pinsamt det blir när busschauffören inte stannar på hållplatsen TROTS att man har plingat på knappen.

Vad är grejen med det egentligen? Man plingar i god tid, gör sig i ordning, ställer sig upp, börjar gå mot dörren och får hjärtklappning när man inser att bussen inte stannar. Man staplar, fumlar sig fram, ropar försiktigt "hallå, ursäkta, hallå, jag ska av, ursäkta", när man egentligen borde skrika "FÖR HELVETE, STANNA BUSSEN, JAG SKA AV". Busschaffisen ber om ursäkt, stannar, fejkar ett generat leende och släpper av en. Är saknaden av stimulans i bussyrket så markant att minsta chans att spetsa vardagen med lite bus utnyttjas? Det är ju för fan ert jobb att se till att stanna bussen när någon plingar.

Well well. Jag sitter på jobbet. Inga kunder. Ska till gymmet. Laddar med bilder senare. Orkar inte riktigt presentera mig nu, tar det sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0