Enkel psykologi





Avslutning. Jag står nära Matilda TROTS att hon är förkyld. Det är kärlek, mina vänner.


Alltså, det här med förkylning. Jag minns min snuviga period på mellanstadiet. Varje fredag låg jag utslagen i sängen med hemska förkylningssymptom. Jag blev alltid sjuk på fredagen och frisk på söndagen. Det pågick under minst ett år. Jag var alltså sjuk, varje helg, i ett år.

Enkel psykologi: Idag är förkylning det VÄRSTA jag vet. Jag kan inte ta i samma saker som någon förkyld har tagit i. Om jag hör att någon nyser på bussen håller jag andan. Om jag hör någons snörvlande måste jag genast tvätta händerna. Jag kan inte sitta på samma plats som någon förkyld har suttit. Jag har extrem ångest över att vara förkyld. Jag har alltid Kan Jang i kylskåpet. Om någon inte hostar i armen går jag därifrån jävligt snabbt. Jag stannar hellre hemma än åker in till stan, för att någon förkyld KAN sitta på bussen.

Det är sjukt. Ständigt på min vakt.

Jag är mycket intresserad av att veta hur ert förhållningssät till förkylning är. Tips? Råd?
Kanske har ni andra neurotiska grejer i era liv som ni vill berätta om?

För snälla. Säg inte att jag är ensam om detta.


http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=19603





Kommentarer
Postat av: E.

vad det gäller permanent skräck mot förkylningar så är du nog lite ensam. det är ju något man inte kan undvika att drabbas av, såvida man inte är eremit på antarktis.

2008-06-13 @ 11:42:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0