Jag satt och surfade på www.sjukvardsradgivningen.se när jag började läsa en text om förlossning. Jag tror att det är dags att prata om just förlossning i den här bloggen.

Jag läser att vissa kvinnor lider av förlossningsfobi för att förlossningen är utlämnande och kvinnor som vill ha kontroll tycker att situationen är jobbig. Nu vet jag varför jag inte vill föda barn. Det är ju jag. Kontrollfreaket. Kontroll över allt. Bara tanken på att krysta ut ett barn ur min kropp, i en sjukhussal bland barnmorskor som säger "andas, andas" får mig att bli illamående. Tanken på att utlåta mig och min kropp till någon annan, som säger sig veta bättre, är kräksframkallande.

Tanken på att utstå så mycket smärta att jag MÅSTE ta hjälp av någon annan vilar inte tillfreds i mitt huvud. Dessutom har jag depression i släkten, och säga vad man vill om vilja och beslutsamhet, men gener väger tyngre. Jag är en sådan kvinna som kommer få förlossningsdepression och vilja köra av vägen med mitt barn. Jag vet. Jag bara vet.

Ändå förundras jag av dessa förlossningsupplevelser som sprids snabbare än vinden på Internet och i otaliga bloggar. Tanken slår mig; alla andra kvinnor föder och har gjort i många år. Varför klarar inte jag det? Varför VET jag att jag inte är en av dem?