Jag har bara 100 sidor kvar i "Den inre kretsen" av Mari Jungstedt. Igår låg jag och läste läääänge. Kunde inte sova, så boken fick bli min räddning. När jag väl somnat vaknade jag vid halv fem och kunde inte somna om.

Men, tillbaka till ämnet, om "I denna stilla natt" av Mari som utgavs före "Den inre kretsen" var bra så är denna ännu bättre! Herregud, kan denna kvinna skriva? Ja! Hon förför mig med sina ord. Det är sant. Det är så satans bra.

Vanligtvis är inte deckare det som underhåller mig, men i "Den inre kretsen" njuter jag av varenda spetsat hästhuvud, rituellt mord och kvicka kommissarier med tungan rätt i mun. Mmmm.