Jag grät igår. Grät floder. Gråter nu när jag tänker tillbaka på kvällen.
 
La mig i soffan och tittade på "Se upp för dårarna". Kanske inte världens mest berörande film för andra, men gud vad lyckligt det var på slutet.

Läkare: Jag har två frågor. Den första är: vill du jobba här hos oss? Andra frågan: Är språket ett hinder?
Turken (som vill vara läkare i Sverige): På den första frågan jag svarar: ja. På den andra jag svarar: en liten hinder.
Läkaren säger att han ska ordna språkundervisning som passar turken. Frågar: Blir det bra?
Turken: Fett bra.

Gud vad jag grääät! Det var så fint! Blir ni aldrig sådär sentimentala när ni tittar på film?

Okej, vi utlyser en liten tävling här. Skriv den bästa alternativt den sämsta filmen ni vet i kommentarsfältet. Sedan sammanställer jag en lista över de mest sevärda filmerna. Let's go.