Jag är världens sämsta syster. Jag ska aldrig ha barn, för jag skulle bli världens sämsta morsa. Jag skriver inte detta för den patetiska självömkans skull, jag skriver det för att det är sant.
Jag vet precis hur en bra mamma ska vara, och hur mycket jag än analyserar andra morsor och vet vad de hade kunnat göra bättre, så kan jag själv inte vara idealet.

Jag vet inte varför, men bara tanken på att uppfostra ett barn skrämmer skiten ur mig. Jag vet hur jag hade velat uppfostra ett barn, till självständighet, självkänsla och självrespekt, men jag vet också att jag endast hade skapat ett tjurigt och elakt barn utan självförtroende och respekt. För jag har inte lärt mig hantera alla mina känslor. De som gör livet jobbigt för mig. Jag är inte redo att hantera de känslorna än heller, och jag hoppas innerligt att jag gör det när jag är redo. Att jag inte bara låter det fortsätta och utvecklas till värre saker. I detta blogginlägg ska jag försöka lova mig själv att aldrig bli gravid tills den dagen jag vet att jag har tålamod, pedagogik och känsla för hur ett barn ska uppleva sin barndom. Aldrig att jag tänker klämma ut en unge innan jag vet att han eller hon kommer kliva ut i världen med tron på sig själv och på sina medmänniskor.

Aldrig.