Fan vad deppig jag är ikväll. Jag undrar vad det beror på. Känner att hela kroppen skriker efter stimulans men vad jag än gör så är jag lika rastlös. Det kan vara matchen ikväll. Alla är så spända, förväntansfulla, energiska, de delar en gemenskap av känslor. Det gör inte jag ikväll. Jag är varken spänd, förväntansfull eller energisk.

Eller jo. Men av en helt annan orsak.

Nu har jag läst ut Simone av Magnus Utvik. En mycket underlig historia. Vacker, skör och något knasig kärlekshistoria om en kvinna som kämpar för frigörelse och hennes kille som har ångest över allt. Hon pluggar i USA, han stannar i Sverige. Boken handlar om förberedelsen till hennes hemkomst.
Den är skriven som en monolog. Jag tycker att boken var ganska mysig, men ibland ordbajsar författaren lite väl mycket. Jag uppskattar hans poetiska sätt att skriva, men han leker lite väl mycket med orden. Man behöver inte nödvändigtvis beskriva någons andning som "ett hav som sköljer över mig". Det känns bara löjligt.

Men visst, läs den om ni vill. Ha inte allt för höga förväntningar bara.



Måste ju varva med en bild så ni inte tröttnar.

Vill ni höra ett roligt skämt förresten? Jag kommer inte ihåg om jag har dragit det innan, men här kommer det:
Vad kan man säga när man går in i en blomsteraffär?
Jag skulle vilja ha rabatt!
Haha. Kan inte hjälpa det, tycker att det är så himla roligt. Det är verkligen bara jag som tycker det också. Är inte det det mest pinsamma som finns, när man drar ett skämt och ingen skrattar? Jo, det är det. Det blir en sådan där spänd stämning. Typ: Okej, vad säger man nu?

Här är ett roligt klipp med gamla pensionerade Persson.