Karin Fossum
Natten till den fjärde november
Forum 2004


Jag är i slutskedet av denna ganska korta bok, drygt 170 sidor. Karin Fossum har bara blivit talad om i goda meningar, speciellt för hennes storsäljare "De galnas hus", men i ärlighetens namn så är jag besviken på "Natten till den fjärde november". Karin Fossum kan skriva, inga tvivel, faktum är att hon till och med skriver avskalat, naket, ärligt, under ytan. Hon skildrar en människas sorg mycket djupt. Men det är långdraget, som fan.

Boken handlar om en mamma och en pappa vars 17-åriga dotter försvinner natten till den fjärde november. Vi får följa föräldrarnas sorgarbete och genomlidelse under många  månader. Ovissheten om vad som hände deras dotter gör det omöjligt att gå vidare, och de tittar tillbaka i det förflutna för att hitta något som kunde ha orsakat deras dotters försvinnande.
 
Det är vackert, sorgligt och rörande. Karin Fossum går in på djupet av föräldrarnas mest förbjudna tankar och känslor, men efter 100 sidor av endast beskrivande sorg blir jag jävligt trött. Jag tappar lusten att läsa vidare, och hade det inte varit för att något väldigt oväntat händer i slutet så hade jag givit denna bok 2/5. Nu får den en 3:a.

Tycker ni om att gräva ner er i andras elände är det här boken för er.