Det absolut pinsammaste jag någonsin gjort

Jag är ett monster idag. Har ett fruktansvärt humör. Men jag höll mig lugn tidigare. Tills nu.
Jag kom hem, båda bilar på garageuppfarten, och jag VET att alla är hemma. Men dörren är låst. Så jag knackar, ringer, knackar, ringer, knackar, ringer. Ibland måste man göra det i vår familj. Anledningen är att de inte alltid förmår sig öppna TROTS att de är hemma.

Knack knack, pling, pling, pling, pling, pling. Ja, jag går loss på plingknappen och plingar intensitvt. Ingen öppnar. Jag känner hur ilskan bubblar i magen. Dessutom är min väska PROPPFULL och mina nycklar ligger längst ner, det innebär att jag måste vända upp och ner på väskhelvetet för att hitta nycklarna.

Plingar igen. Ingen öppnar.

Vänder upp och ner på väskhelvetet i alla fall och hittar till slut nycklarna. Låser upp dörren och skriker (nu är jag skitförbannad):
"Hur jävla svårt ska det vara att öppna dörren?! Är ni helt invalida här hemma eller?!"

Inget svar. Jag råkar välta väskan IGEN så att alla saker åker ut. Skriker "Satans förbannade skithelvete."

Inget svar.

Jag tänker "Hrm, är det ingen hemma?!"

Tar en titt i huset. Hittar ingen. Skäms. Ska sätta mig vid TV:n men eftersom NÅGON har öppnat altandörren så är det jättekallt i rummet. Jag vill ha en filt. Men filten som alltid ligger i soffan är borta. Det bidrar till mitt redan dåliga humör. Jag springer ner för trappan för att hämta min filt på rummet.

Kommer ner och hör prat.

Oj, oj, oj, tänker jag när jag inser vilka det är som pratar.
Min mamma är massör och hon har en kund.

Fy fan, vad pinsamt. De måste ha hört allting.

Såhär mycket ångest har jag inte haft på länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0